Nystart efter 4 års upehåll
Jag fick nästan en chock när jag loggade in här och insåg att det var hela 4 år sedan jag skrev något här. Väldigt mycket har hänt, både roliga och tråkiga saker. Vissa av målen som jag satte upp 2016 har uppnåtts, vissa inte. Jag tänkte skriva i stora drag om vad som har hänt sedan sist, så jag hoppas att det mesta av vikt kommer med .
Under 2016 så debuterade jag och ville 110, och vi kämpade på med många fina rundor, men det allra sista saknades och vi var så nära felfria rundor många gånger, det var bara små små detaljer som gjorde att vi inte riktigt nådde dit. Vi fortsatte att kämpa på, och i slutet av året satt det äntligen på tävlingen i Töreboda. Det blev en dubbelnolla och en 3:e placering.
Under våren 2017 så fortsatte vi att rida klasser från 1-110 cm. Framåt April-Maj så började dock resultaten bli sämre, Ville började stanna på tävling, och till slut även på låga hinder på träning. Något var fel och vi tog med honom till Charlotta Lindgren, som hittade stora låsningar på högersidan. Därefter struntade vi i hoppningen ett tag och istället provade vi på att starta lite dressyrtävlingar, med många fina resultat och några mindre bra. I slutet av 2017 så startade vi lite hopptävlingar igen, då var Ville som vanligt och det var en stor lättnad och glädje att ha honom tillbaka.
Under våren och försommaren 2018 så valde jag tävlingsplaser noggrant, för att förbereda Ville så bra som möjligt inför årets stora mål, en tävling utomlands. Jag startade på stora banor som gav honom tillräckligt med plats och möjlighet att göra bra ifrån sig. Första helgen i september så var det dags, vi åkte då uppåt i landet mot Kapellskär för att övernatta innan vi åkte på färjan som skulle ta oss mot åland. Där skulle vi starta i både hoppning och dressyr under helgen. På lördagen var det dags för hoppningen, vi startade 90 cm och 1 meter. I 90 cm blev det en nolla med snabb tid, vilket gav en 2:a plats. I 1 meter så öste regnet ner, vilket gjorde att jag missbedömde avståndet till ett hinder och därefter rev vi samma hinder plus ett till, så totalt 12 fel.
Dagen efter så var det dags för dressyren. Började med att rida en Lätt C:1, Ville var så lugn och inget tittig alls, vilket är väldigt ovanligt, men såklart mycket glädjande. Det blev fin procent, jag trodde dock inte att jag skulle bli placerad på det, men till slut så visade det sig att vi hade vunnit! Det var sedan dags att förbereda sig inför nästa klass, Lätt B:3. Det var första gången vi red det programmet och första gången på lång bana. Tyvärr missade jag en volt i början av programmet, vilket gav 2 poängs avdrag. Då tänkte jag att det nog var kört, men det visade sig sedan att vi tog 2:a platsen ändå, 0,5 poäng efter vinnaren. Lite surt att tänka att jag hade vunnit om jag inte ridit fel, men jag var så glad så det gjorde ingenting egentligen.
Slutet av 2018 blev inte alls lika rolig som början. I september fick vi stryka en tävling pga att ville blivit uppsvullen över halva ansiktet, mest runt ögat. Dock blev han snabbt bättre med medicin. I början av november var han helt plötsligt halt när jag skulle rida 2 dagar innan tävling. Fanns ingen svullnad eller liknande och han var ohalt efter några dagar, men märkligt var det. I samma veva så fick vi tyvärr säga farväl till älskade Jolita. Hon blev dålig på några timmar, med koliksymptom som tillfälligt blev bättre med veterinärens behandling, men under natten så blev hon sämre igen och på morgonkvisten så fick vi inse att det nog inte var enbart kolik, utan förmodligen tarmvred och att det inte fanns något annat att göra än att låta henne slippa lidande.
I slutet av november så hittade vi en ny vän till ville, Lucas, ca 10 minuter bort med bil. Köpte honom utan provridning då han bara skulle vara sällskap i första hand.
I början av 2019 så hände en olycka som hade kunnat sluta riktigt illa. Vi stannade till hos vänner på väg hem från sadelprovning i Jönköping, och gick in för att ta en snabb fika. Ville stod i transporten och mumsade hö för fullt. Efter en stund hör vi hur det smäller utanför och när vi går ut så ser vi hur hela transporten hoppar. Springer fram och öppnar skötardörren och då kommer ena frambenet ut, bommen har löst ut sig och det enda som hindrar honom att komma mer framåt är höseglet. Han sitter liksom fast med det i bröstkorgen, vilket gör att han har svårt att andas. Vi får fram en kniv och skär bort det och då kommer hela hästen ut genom skötardörren. Resultatet av det hela blev en sönderslagen transport och en häst med sår i hela ansiktet varav ett över ögat behövde sys. I övrigt så klarade han sig undan med blotta föskräckelsen.
Framåt våren så började vi att tävla igen, med goda resultat. I början av Maj så blev det tyvärr ett bakslag då Ville stannade ut sig i Falköping och betedde sig allmänt konstigt. Tog ut min hemma equipat och hon konstaterade en sträckning i ryggen. I slutet av Maj så var det dags för tävling på Grevagården i tre dagar. Vi deltog i bronze-cupen där kval 1 var 90 cm två faser, kval 2 var 95 cm två faser och sedan så gick man antingen vidare till consolation 95 cm eller 1 meter i finalen.
Ville var så lugn alla tre dagarna, han var så otroligt stillsam vilket var skönt men ovant. Första dagen i kval 1 så var vi dubbelnolla och jag fick till de svängar jag ville i fas 2 . Jag trodde inte att det skulle räcka någonstans, men till slut tog vi en 11:e placering och kom därför direkt till final, eftersom de 15 första i varje kval kom med. Dagen efter red jag kval 2 även fast jag redan kvalat, men jag tyckte att det var bra med en till runda som förberedelse. Det blev en jättefin runda, men tyvärr ett nedslag på sista hindret i grunden.
Degen efter gick finalen. Det var 1 meter A:1a. Ville var så fin i grunden, lyhörd och det var inget söäng med huvudet, inget dragande och satt jag upp så lyssnade han direkt. Jag hade precis den känslan jag alltid har drömt om att ha i en runda. Vi var felfria över grundomgångens 11 hinder och gick till omhoppning. I omhoppningen var jag nummer 2 ut, och jag satsade på att ha ett bra tempo med flyt i rundan. Detta gav till slut en 4:e plats totalt i touren, vilket var helt fantastiskt.
I början av Juni så började jag även att rida Lucas. En mycket trevlig häst med fina gångarter och fin form. Spännande att jobba med honom framåt.
Jag och Ville provade sedan att starta 110 igen påp Åby travbana i Göteborg, resultatmässigt inte så bra, men känlsan var okej. Närvi sedan skulle starta i sköve så ville han inte alls, han stannade och ville inte hoppa. Det gick inte att hitta något muskulärt, så jag bokade en tid hos Nick i axvall.
När undersökningen var klar så visade det sig att Ville hade inflammation i hovleden i båda fram, så han blev behandlad och skulle vila i sjukhage 4 veckor. När vi var på återbesök så var han bra , så vi fick ett program för igånsättning.
Under tiden som ville inte kunde träna och tävla så fick Lucas uppdraget att åka iväg. Eftersom han hade lite problem att åka transport så var det bra träning, eftersom det blev mycket bättre efter några gånger. lucas fick träna både hoppning och dressyr och hjorde detta mycket bra. Han fick sedan starta en pay and ride i mariestad i början av november, och fick fina procent. Han fick sedan gå juldressyren på Grevagården och putsade siffrorna ytterligare. Han fick sedan gå en träning innan det blev jullov för båda hästarna.