Jag fick nästan en chock när jag loggade in här och insåg att det var hela 4 år sedan jag skrev något här. Väldigt mycket har hänt, både roliga och tråkiga saker. Vissa av målen som jag satte upp 2016 har uppnåtts, vissa inte. Jag tänkte skriva i stora drag om vad som har hänt sedan sist, så jag hoppas att det mesta av vikt kommer med .

Under 2016 så debuterade jag och ville 110, och vi kämpade på med många fina rundor, men det allra sista saknades och vi var så nära felfria rundor många gånger, det var bara små små detaljer som gjorde att vi inte riktigt nådde dit. Vi fortsatte att kämpa på, och i slutet av året satt det äntligen på tävlingen i Töreboda. Det blev en dubbelnolla och en 3:e placering. 

Under våren 2017 så fortsatte vi att rida klasser från 1-110 cm. Framåt April-Maj så började dock resultaten bli sämre, Ville började stanna på tävling, och till slut även på låga hinder på träning. Något var fel och vi tog med honom till Charlotta Lindgren, som hittade stora låsningar på högersidan. Därefter struntade vi i hoppningen ett tag och istället provade vi på att starta lite dressyrtävlingar, med många fina resultat och några mindre bra. I slutet av 2017 så startade vi lite hopptävlingar igen, då var Ville som vanligt och det var en stor lättnad och glädje att ha honom tillbaka. 

Under våren och försommaren 2018 så valde jag tävlingsplaser noggrant, för att förbereda Ville så bra som möjligt inför årets stora mål, en tävling utomlands. Jag startade på stora banor som gav honom tillräckligt med plats och möjlighet att göra bra ifrån sig. Första helgen i september så var det dags, vi åkte då uppåt i landet mot Kapellskär för att övernatta innan vi åkte på färjan som skulle ta oss mot åland. Där skulle vi starta i både hoppning och dressyr under helgen. På lördagen var det dags för hoppningen, vi startade 90 cm och 1 meter. I 90 cm blev det en nolla med snabb tid, vilket gav en 2:a plats. I 1 meter så öste regnet ner, vilket gjorde att jag missbedömde avståndet till ett hinder och därefter rev vi samma hinder plus ett till, så totalt 12 fel.
Dagen efter så var det dags för dressyren. Började med att rida en Lätt C:1, Ville var så lugn och inget tittig alls, vilket är väldigt ovanligt, men såklart mycket glädjande. Det blev fin procent, jag trodde dock inte att jag skulle bli placerad på det, men till slut så visade det sig att vi hade vunnit! Det var sedan dags att förbereda sig inför nästa klass, Lätt B:3. Det var första gången vi red det programmet och första gången på lång bana. Tyvärr missade jag en volt i början av programmet, vilket gav 2 poängs avdrag. Då tänkte jag att det nog var kört, men det visade sig sedan att vi tog 2:a platsen ändå, 0,5 poäng efter vinnaren. Lite surt att tänka att jag hade vunnit om jag inte ridit fel, men jag var så glad så det gjorde ingenting egentligen. 

Slutet av 2018 blev inte alls lika rolig som början. I september fick vi stryka en tävling pga att ville blivit uppsvullen över halva ansiktet, mest runt ögat. Dock blev han snabbt bättre med medicin. I början av november var han helt plötsligt halt när jag skulle rida 2 dagar innan tävling. Fanns ingen svullnad eller liknande och han var ohalt efter några dagar, men märkligt var det. I samma veva så fick vi tyvärr säga farväl till älskade Jolita. Hon blev dålig på några timmar, med koliksymptom som tillfälligt blev bättre med veterinärens behandling, men under natten så blev hon sämre igen och på morgonkvisten så fick vi inse att det nog inte var enbart kolik, utan förmodligen tarmvred och att det inte fanns något annat att göra än att låta henne slippa lidande.

I slutet av november så hittade vi en ny vän till ville, Lucas, ca 10 minuter bort med bil. Köpte honom utan provridning då han bara skulle vara sällskap i första hand.

I början av 2019 så hände en olycka som hade kunnat sluta riktigt illa. Vi stannade till hos vänner på väg hem från sadelprovning i Jönköping, och gick in för att ta en snabb fika. Ville stod i transporten och mumsade hö för fullt. Efter en stund hör vi hur det smäller utanför och när vi går ut så ser vi hur hela transporten hoppar. Springer fram och öppnar skötardörren och då kommer ena frambenet ut, bommen har löst ut sig och det enda som hindrar honom att komma mer framåt är höseglet. Han sitter liksom fast med det i bröstkorgen, vilket gör att han har svårt att andas. Vi får fram en kniv och skär bort det och då kommer hela hästen ut genom skötardörren. Resultatet av det hela blev en sönderslagen transport och en häst med sår i hela ansiktet varav ett över ögat behövde sys. I övrigt så klarade han sig undan med blotta föskräckelsen. 

Framåt våren så började vi att tävla igen, med goda resultat. I början av Maj så blev det tyvärr ett bakslag då Ville stannade ut sig i Falköping och betedde sig allmänt konstigt. Tog ut min hemma equipat och hon konstaterade en sträckning i ryggen. I slutet av Maj så var det dags för tävling på Grevagården i tre dagar. Vi deltog i bronze-cupen där kval 1 var 90 cm två faser, kval 2 var 95 cm två faser och sedan så gick man antingen vidare till consolation 95 cm eller 1 meter i finalen. 

Ville var så lugn alla tre dagarna, han var så otroligt stillsam vilket var skönt men ovant. Första dagen i kval 1 så var vi dubbelnolla och jag fick till de svängar jag ville i fas 2 . Jag trodde inte att det skulle räcka någonstans, men till slut tog vi en 11:e placering och kom därför direkt till final, eftersom de 15 första i varje kval kom med. Dagen efter red jag kval 2 även fast jag redan kvalat, men jag tyckte att det var bra med en till runda som förberedelse. Det blev en jättefin runda, men tyvärr ett nedslag på sista hindret i grunden. 
Degen efter gick finalen. Det var 1 meter A:1a. Ville var så fin i grunden, lyhörd och det var inget söäng med huvudet, inget dragande och satt jag upp så lyssnade han direkt. Jag hade precis den känslan jag alltid har drömt om att ha i en runda. Vi var felfria över grundomgångens 11 hinder och gick till omhoppning. I omhoppningen var jag nummer 2 ut, och jag satsade på att ha ett bra tempo med flyt i rundan. Detta gav till slut en 4:e plats totalt i touren, vilket var helt fantastiskt.

I början av Juni så började jag även att rida Lucas. En mycket trevlig häst med fina gångarter och fin form. Spännande att jobba med honom framåt. 

Jag och Ville provade sedan att starta 110 igen påp Åby travbana i Göteborg, resultatmässigt inte så bra, men känlsan var okej. Närvi sedan skulle starta i sköve så ville han inte alls, han stannade och ville inte hoppa. Det gick inte att hitta något muskulärt, så jag bokade en tid hos Nick i axvall.

När undersökningen var klar så visade det sig att Ville hade inflammation i hovleden i båda fram, så han blev behandlad och skulle vila i sjukhage 4 veckor. När vi var på återbesök så var han bra , så vi fick ett program för igånsättning. 

Under tiden som ville inte kunde träna och tävla så fick Lucas uppdraget att åka iväg. Eftersom han hade lite problem att åka transport så var det bra träning, eftersom det blev mycket bättre efter några gånger. lucas fick träna både hoppning och dressyr och hjorde detta mycket bra. Han fick sedan starta en pay and ride i mariestad i början av november, och fick fina procent. Han fick sedan gå juldressyren på Grevagården och putsade siffrorna ytterligare. Han fick sedan gå en träning innan det blev jullov för båda hästarna.

Då har nästan hela våren gått sedan jag skrev här sist. Träningen och tävlingarna har blandats med jobb och mycket plugg, då jag numera pluggar till undersköterska. Tiden har inte riktigt räckt till så att jag har kunnat uppdatera om alla tävlingar och händelser. Men tänkte ta tag i det lite grann då och då när jag har tid. Det har varit en del tävlingar sedan sist och jag ska skriva om dem en och en, men tänkte dra det lite i korthet. 

April: I början av April så var vi på Skövde ryttarförening. Detta var ett ganska litet ridhus men Ville löste det fint ändå. Sista innetävlingen för våren och även sista gången Ville gick avd. B i 110. 0+8 i 1 meter och 12 fel i 110.

I slutet av april så hoppade vi en tävling i Töreboda. Första utomhus för säsongen vilket vi har längtat efter. 0+8 i 1 meter och sedan hoppade vi 110 med endast 4 fel i första fasen.

I början av Maj så deltog jag och ville i meetinget på Åby travbana, ett mål som jag har haft sedan 2013. Vi tävlade fredag och lördag och sov över på hotell medans ville hade en jättefin box på travbanan. Lokala klasser på fredagen där vi red 1 meter med 0+4 fel och 110 med 4 fel i grunden. På lördagen var det dags för regional start i 110 där vi fick 8 fel i grunden.

Efter detta så blev det en lite längre vila efter en intensiv period. Vi tävlade inte utan tränade på grunderna och red ut mycket. 4 veckor skulle det bli,men det slutade med 5 istället.

Vi skulle ha startat falbygdens nationaldagstävlingar och hoppat 1 meter+110 på lördagen och 110 på söndagen, men Ville fick en skada på ögat så karensen sträckte sig tyvärr över tävlingen så vi fick stryka oss. 

Anmälde oss till Grästorp istället där vi hoppade 1 meter med 6 fel och 110 med 4 fel.

Vi är nog alla överens om att detta är den absolut tristaste perioden att ha häst. Allt fryser,blir halt,man måste ha massor med kläder på sig för att inte frysa och möjligheten till ridning är begränsade. Många kanske endast rider ut denna perioden eller rider lite mer sporadiskt. Det fungerar inte för mig då Ville behöver aktiveras och inte nöjer sig med en skrittrunda i snön. Han behöver diciplinerad ridning på bana/ridhus 5-6 dagar i veckan,året runt. Vad håller då min motivation uppe när termometern visar -13 och ridhuset är råkallt?

För det första så brukar jag tänka på våren och att det faktiskt inte är så himla långt kvar. Det som annars får mig att fokusera till 100 % oavsett är tanken på att nå mina mål. När man sätter den där nollan i klassen man verkligen vill vara felfri i, när man får placering och får rida ärevarv på en lycklig häst, när man, trots kanske både 8 och 12 fel får till en runda som känns så bra att man nästan glömmer bort sina fel. Då är det värt. Då är det värt alla minusgrader, allt regn, alla pengar och alla timmar man lägger ner. 

Jag har flera stora mål och flera delmål med min ridning. Några av dem har jag klarat av under förra året,ett par av dem hoppas jag att jag kan nå. De dagar som jag fryser som mest,känner mig som minst motiverad att rida, då tänker jag på mina mål och målar upp en bild där jag når ett mål jag verkligen vill nå. De dagarna jag dagdrömmer riktigt stort och ser mitt och Villes namn på listan över dem som har kvalat in till falsterbo. Kanske mitt största mål än så länge. Ett av dem i alla fall. Men det är inget som kommer att komma gratis eller genom att sitta i soffan bara för att man inte har lust. Delmål och mål kommer att klaras av genom diciplinerad träning blandad med planerade vilodagar och uteritter förstås. 

Förra året klarade jag av flera delmål på vägen

• Nolla i förklassen till alla omgångarna i Gotacupen
• Placeing individuellt
• Placering med ett lag i en lagtävling
• Vinna en tävling
• Debutera 105
• Placering i en regional tävling 
• Debutera 110
  
  Under 2016 är målen bland annat dessa
• Tävla på Strömsholm
• Tävla på Åby travbana
• Få fina och stadiga rundor i 110
• Rida nolla i 1 meter och 110
• Debutera 115
• Debutera 120 i slutet av året

Då var jag och Ville anmälda till första tävlingen för året. Förmodligen blir det någon tävling innan det också,men det är lite oklart än så länge. Den 14 februari blir det iaf regional tävling på Strömsholm som ordnas av min nya hemmaklubb Strömsholms ridsportförening. Det blir 1 meter och 110 cm. Anmälningarna bara strömmade in och de 300 platserna fylldes på bara ett par timmar. Många som ligger reserv också, så jag är så nöjd över min plats. Att tävla på Strömsholm har varit ett mål sedan jag själv läste en kurs där 2013

. 

Då var det 2016 och dags för nya utmaningar. Här har vi haft vila från ridning och träning i 14 dagar men idag fick Ville massage och imorgon blir det dags för lite lugn igångsättning i form av tömkörning.

På tal om nytt år så har jag valt att sluta som medlem och tävlingsryttare för Mariestads ridklubb och tar istället klivet upp och går vidare till en annan klubb, närmare bestämt Strömsholms ridsportförening. Jag har ju tidigare gått en kortare kurs/utbildning på Strömsholm och älskade känslan där, det var en otroligt trevlig stämning där. Får hoppas att vi kan tävla lite uppåt där också under året. 

Årsresume 2015

Januari-februari
Under dessa månader hände det inget speciellt. Vi tränade på och förberedde oss för säsongen som väntade. Jag var förstås i full gång med att planera vilka tävlingar jag skulle vara med på.

Mars
I mitten av mars så var det dags för årets första tävling, 1 meter regional på hemmaklubben Mariestad. Ville kändes lite knepig på framhoppningen,inte i kroppen utan höll på mycket med munnen. Startade iaf och han stannade en gång på hinder 1 och en gång på hinder 3, och iom att det var regionalt så tog det slut där. Mycket knepigt då Ville aldrig vägrat ut sig förut.  Något stämde inte.

Två dagar senare så valde jag att starta en pay and jump på Grevagården för att hoppa runt ett par klasser. Hoppade 90 och 1 meter. Bytte bett och nu gick det som tåget igen. Felfritt i båda och fick även stilpris. Kom fram till att felet måste sitta i munnen.I slutet av mars så blev det besök på tandkliniken i Söderköping för Ville. Det visade sig att han hade några foderfickor som resulterat i inflammation i tandköttet på honom. Det blev en ordentlig behandling och återbesök om 5 veckor och dessutom medicin i en vecka

April
Jag och Ville kom med i laget till Gotacupen så vi tränade på inför det under nästan hela april. I slutet av april så var det dags för första omgången i Alingsås. Ville kände fortfarande av tänderna och var besvärlig på framridningen. Väl inne på banan så blev det felfritt och rosett i förklassen 90 cm. I lagklassen 95 cm så blev han rädd på långsidan vid läktaren så han kastade sig undan mitt framför ett hinder. Gjorde en volt och red på igen och då gick det bra. Blev 4 fel där. Laget kom på 9:e plats.Några dagar senare så gjorde vi återbesök på tandkliniken. Ville hade lite inflammation kvar men det var mycket bättre. Blev behandling och återbesök om 5 veckor igen.

Maj
I mitten av maj så var det dags för omgång 2 av gotacupen,denna gången i Grästorp. Denna gång var vi bara 3 i laget så vi fick räkna alla resultat. Jag och Ville var felfria i förklassen och fick rosett. I lagklassen så gick det jättebra fram till sista hindret där han tvärkastade sig åt sidan så jag fick lägga en volt, Så 4 fel för det + 3 tidsfel. Laget kom någonstans i mitten.Vi åkte också ytterligare en gång till tandkliniken. Denna gången såg det mycket bättre ut,så vi behövde inte komma på återbesök förrän i september. 

Juni
I början av juni så var det dags för sista omgången i gotacupen,denna gång i mullsjö. Jag och ville höll på trenden och gjorde en felfri runda och fick rosett i förklassen. I lagklassen så höll vi ihop det och gjorde en felfri runda. Efter att alla ridit så visade det sig att det stod mellan oss och ett annat lag om andraplatsen i denna omgången. Efter att de räknat på tiden så visade det sig att laget kom tvåa! I det totala så kom vi på en delad sjätteplats.

Efter detta så blev det dags för omhoppning om de individuella platserna. Jag och Ville gjorde en felfri runda men på grund av halt underlag vågade jag inte rida så fort. Vi tog iaf en 11:e placering och fick hämta priset i sekretariatet.  Ville fick även ställa upp som prisutdelningshäst åt en lagkamrat som kom på 5:e plats och trivdes utmärkt med uppmärksamheten.

Helgen efter så var det dags för lokal tävling på Grevagården, Det var både hästar och ponnyer och mycket starter så Ville fick en box att bo i. I 95 så var han stark men ändå med på noterna. Slutade med en dubbelnolla och snabb tid,vilket gjorde att vi tog hem segern och fick för första gången rida först på ärevarvet.

Vi debuterade också i 105 cm, jag red avdelning B eftersom det var första gången. Det blev en rivning och en mycket bra debut.

I slutet av juni så var det dags för tävling i pålsboda utanför kumla. Här red vi 1 meter där det blev 4 fel. Red sedan andra gången på 105 avd. B. Här blev det 3 ner,hittade inte flytet och använde nog fel bett som blev lite starkt. Hyfsad runda iaf.

Juli

I Juli var det väldigt dåligt med tävlingar som passade oss. Istället tränade vi på och hoppade sedan en pay and jump i Götene. Banan som var katastrofdåligt byggd ställde till en del problem,men runt kom vi iaf. Hoppade även en stor mur som var rätt mastig. Vi hoppade två rundor på 1 meter.

Augusti
I början av augusti så var det dags för våra hemmatävlingar i mariestad. Jag och Ville var med på lördagen och red 1 meter och 105. Denna gången valde jag att starta i avdelning A efter att ha ridit i avdelning B några gånger. Resultatet blev felfritt i grunden och en rivning i omhoppningen på 1 meter och 4 fel i grunden på 105 som kom på sista hindret.  Efteråt blev vi intervjuade av lokaltidningen som några dagar senare publicerade en fin artikel med en jättesöt bild på Ville.

I slutet av augusti åkte vi på ett litet äventyr. Vi var anmälda till en tävling i Strängnäs och dagen innan så åkte vi upp och tog in på ett Bed and Box. Vi bodde i ett fint rum och Ville bodde i en bra box i ett större stall. På kvällen kunde jag trimma honom lite på gårdens ridbana.

På tävlingens morgon så vaknade jag med ont i halsen och allmänt dålig. Banorna var ganska långa men i 1 meter red vi runt med bara 4 fel. I 105 så spökade det lite enligt ville så det blev två stopp och ett pet. Eftersom jag inte var riktigt frisk så orkade jag inte riktigt hålla ihop honom när han blev så tittig. Ganska besviken efter rundan.

September
I början av september så valde jag att starta i Töreboda. Jag var fortfarande besviken över strängnäs och Ville göra bättre. Var 

med i 95 och 1meter. I båda klasserna gick vi dubbelnolla men tyvärr räckte inte tiderna till och vi kom utanför placering i båda 

klasserna. Men bra känsla i båda klasserna och det var det jag var ute efter.

I slutet av september så begav vi oss återigen uppåt i landet mot Örebro ryttarteam. Denna gång var det regional tävling på en 

jättefin tävlingsplats. Man märkte att det var regionalt eftersom alla hinder var maxade utom första. Vi var med i 1 meter och 105.

 I 1 meter så rev vi ett i kombinationen,men trots det så kom vi ändå 4:a och fick placering. I 105 så rev vi också ett hinder men 

även det en bra runda.  Åkte till tandkliniken i söderköping med Ville där det visade sig att det såg bra ut, så nu behövde vi inte

 komma på återbesök igen förrän i Mars.

Oktober
I början av oktober så var det väldigt skralt med tävlingar som passade oss, så vi tränade på istället. I slutet av oktober så var det iaf dags igen och denna gång blev det Göteborg. Fint stort ridhus och framhoppningen var ute fast under tak. Vi var anmälda till 95 och 105 cm.

I 95 så var Ville SÅ fin i grunden, och första svängen i omhoppningen blev superbra trots att det var i det svåra varvet. I nästa sväng så vet jag inte riktigt vad som hände, jag tyckte att vi kom bra på hindret,men där blev det helt plötsligt tvärstopp. Hindret vältes omkull och Ville körde ner huvudet mot marken. Eftersom jag inte var beredd så gled jag så fint nerför halsen och landade på bommarna. Släpades sedan tillbaka över dem när ville bestämde sig för att han inte ville vara med längre och började backa. Jag höll kvar och kunde till slut resa mig. Efteråt kändes det både snopet och onödigt på en så fin runda.

Ut och byta om och sedan upp igen inför nästa klass. I 105 så kom vi lite nära på hinder 2 och rev det,men annars en fin runda.

Helgen efter så var det dags för tävling i Lidköping. Den här tävlingen hade jag sett fram emot länge,inte bara för att jag älskar klubben utan för att jag och Ville skulle debutera 110 tillsammans där. Det var något som jag hade bestämt länge, långt innan jag talde om det för folk. Innan så red vi 1 meter,där var vi felfria i grunden men i omhoppningen så blev han lite okoncentrerad och vi drog på oss 3 nedslag. 

I 110 så red jag avdelning B eftersom det var första gången och det blev en väldigt fin runda med 2 nedslag. Lycklig häst och nöjd ryttare.

November
I mitten av november åkte vi återigen ner till Alingsås. Denna gången red jag 95 och 1 meter för att kliva ner ett steg efter debuten på 110. Ville tyckte att 95 var töntigt och rev ett hinder. I 1 meter så blev det en dubbelnolla men en dålig tid då jag inte fick till någon av de svängar som jag planerat. Bra rundor blev det iaf.

December
Tävlingssäsongen avslutades sedan den 13 december på Grevagårdens luciahoppning. I 1 meter så rev vi ett hinder. Det var även stilbedömning i denna klass och vi fick 94,5 poäng. I 110 så fick vi till en ännu bättre runda, men rev sista hindret. Så nära felfritt varv. 

Men ändå nöjd med denna hoppningen också.

2015 har verkligen varit mitt och Villes år,trots en dålig start och problem med tänderna. Vi började lågt med att rida 90 cm och slutade på en av delmålshöjderna 110 cm. Vi har besökt många fina tävlingsplatser, tagit våra första placeringar, tagit våran första seger och har under ca 4 månader debuterat två nya höjder. Så stolt över Ville som alltid vill göra sitt bästa och försöker trots att han vill springa lite fortare än vad som är lämpligt. Han är nu mycket lydigare och med fortsatt träning så kommer det att bli ännu bättre. Nu är det en träning kvar och sedan blir det två veckors vila innan vi börjar smyga igång igen. Nästa år kommer att bjuda på nya utmaningar och även lite nyheter,varav en som ni kommer att få ta del av så småningom. 

Hej!

Imorgon är det dags för min och Villes sista hoppning för 2015. I samband med detta så ska jag göra min årliga årsresume med text och bilder om året som gått. Detta har varit en tradition under flera år på mina tidigare bloggar. Den kommer att komma upp här så fort den är klar. 

Hej!

Jag tänkte använda detta bloggverktyg på hemsidan när jag känner för att skriva lite mer ingående om något. Nyheter i korthet kan ni läsa i högerkanten. Men som sagt,det kommer nog upp ett och annat inlägg här ibland.